Mammas Matstudio

Inger Grimlund kåserar

Böcker från Mammas Matstudio

Inger om böc­kerna ! och NU!

Mitt namn är Inger. Inger Eli­sa­bet om jag ska vara pet­noga. Jag har fyllt 79 år – tänk vad tiden går! Hela mitt liv har jag lekt med tan­ken att skriva en bok, kanske två eller var­för inte tre. Inte kok­böc­ker utan rik­tiga böc­ker, om livet som det varit, som det är. Och som det kanske blir…
Så det var på tiden att mina vän­ner hjälpte mig att för­verk­liga dröm­men. En sak är säker – utan familj, vän­ner och arbets­kam­ra­ter vore jag ingen­ting. Det är inspi­ra­tio­nen från omvärl­den som ger kraf­ten och det är sam­tal och kär­lek som utveck­lar de små idéerna till mäs­ter­verk.
Jag ber er alla, ta del av livet, & NU. Jag hop­pas böc­kerna ska falla er i sma­ken!
Inger

[issuu layout=http%3A%2F%2Fskin.issuu.com%2Fv%2Fcolor%2Flayout.xml backgroundcolor=FFFFFF showflipbtn=true documentid=091207120306-804384db5b604a928104a3f561e7e4a6 docname=ung_mor_utdrag_i_pdf username=michelhjorth loadinginfotext=Ung%20mor%20ber%C3%A4ttar width=600 height=388 unit=px]

DÅ-Ung mor berät­tar 1958–1961

Så här skri­ver barn­bar­nen om boken.
Vår kära far­mor Inger har all­tid berät­tat så varmt om sina barn och under åren har vi fått höra många histo­rier om deras barn­dom. När vi sedan fick reda på att far­far hade spa­rat alla kåse­rier som hon skri­vit som ung mor blev vi glada och satt för­sjunkna i de gul­nande tid­nings­ur­klip­pen en hel som­mar. Det är fan­tas­tiskt att tex­terna är så väl­be­va­rade och att man kan få en inblick i hur livet var för en van­lig Stock­holms­fa­milj i slu­tet av 50-talet. Det är intres­sant att läsa far­mors skild­ringar av histo­riska hän­del­ser och sam­häl­let på den tiden, sam­ti­digt som man ser att famil­je­li­vet och bar­nens bete­ende är pre­cis som idag. Boken kan beröra olika gene­ra­tio­ner, såväl de som själva växte upp i sam­tid med berät­tel­serna, som oss yngre, vil­ket är fan­tas­tiskt. Läsa­ren kan iden­ti­fi­era sig med hän­del­serna, få en bättre för­stå­else för livet förr och njuta av de här­liga anek­do­terna.
Vi är otro­ligt tack­samma att far­mor, med far­fars hjälp, beva­rat denna sam­hälls­hi­sto­ria under 50 år, och att vi nu får möj­lig­het att föra den vidare till andra generationer!

Melina och Malou Grimlund

NU-På G med Inger 2006–2009

Livet är som en påse, tomt och inne­hålls­löst tills man fyl­ler det med något. Det gäl­ler att passa på, ge sig ut i svängen, ha lite kul och festa och fres­tas när till­fälle gives och fylla påsen med god­bi­tar. I På G med Inger finns upp­le­vel­ser och tan­kar från Inger Grim­lunds liv som pen­sio­när (eller pas­sio­när som hon själv bru­kar säga).
Bakom sig har hon en stor familj – sex barn och tjugo barn­barn – och många år i tid­nings­värl­den som redak­tör i Allt i Hem­met, Damer­nas Värld, Svensk Dam­tid­ning och tid­ningen Gour­met. Kon­takt­nä­tet är stort, idéerna många och som gam­mal jour­na­list bär hon med sig suget att skriva, berätta och doku­men­tera det som hän­der – när det hän­der. Så hugg tag i påsen och följ med på resor och fes­ter, möt män­ni­skor och laga mat … Här finns myc­ket till både nöje och inspiration!

Så här skri­ver Piers Bore­son, ari­sto­log och soppmålare.

Runt Grim­man rör sig värl­den for­tare. Att hon sedan en tid varit ”60 plus plus” har inte dra­git ner tem­pot. Man kan väl säga att Sve­rige har genom­gått en kul­tur­re­vo­lu­tion på mat­si­dan de senaste decen­ni­erna. Inger har inte bara berät­tat om detta. Hon var med sina kok­böc­ker och repor­tage i tid­ningen Gour­met en stark bidra­gande orsak till utveck­lingen. Om Per-Albin Hans­son ska­pade Folk­hem­met och Ing­var Kamprad inredde det, så fick Inger Grim­lund det svenska fol­ket att åter­upp­täcka mål­ti­den och få den att blomma. I denna bok kan man åter­uppliva glada min­nen från krog­bran­schen, även en del verk­ligt aktu­ella, men här målas också upp spets­fyn­diga hän­del­ser från dagens var­dag­liga sam­hälle. Inte minst skild­ras Ing­ers öppna och nyfikna möten med den yngre gene­ra­tio­nen. Det är kåse­rier som för­med­lar en posi­tiv fram­tids­tro för oss i plus-åldern.

Så här säger – Göran Lager, vän, mat­jour­na­list och författarkollega

Inger Grim­lund är en berät­tare, gestal­tare, dri­ven av en lust att för­medla, av det hon tagit till sig, av det hon för­val­tar och av det hon själv tar reda på. Hon till­hör den under­bara gene­ra­tio­nen jour­na­lis­ter som för­visso har näsa för nyhe­ter, men som sam­ti­digt är sanna folk­bil­dare. Jag har haft för­må­nen att träffa Inger både som jour­na­list, pri­vat och i arbe­tet med för­e­ningen Låt Mål­ti­den Blomma. Jag har för­stått att hon lever sitt liv för egen njut­ning med jobb, som inspi­ra­tör, ent­re­pre­nör, mat­la­gare, mamma och mormor/farmor. Det är här­ligt och det är nöd­vän­digt! Jag har också för­stått att hon innerst kän­ner att hon har en skyl­digt­het att dela med sig av erfa­ren­he­terna, annars ute­blir livsnjut­ningen. För att få behålla det man har, måste man ge bort det. Inger Grim­lund har hela sitt yrkes­verk­samma liv bju­dit plats vid sitt eget stora livs­bord. Hon har för­stått att folk­bild­ning är lika vik­tigt som att vara bärare av kunskap.

Leave a Response