Mammas Matstudio

Inger Grimlund kåserar

En doft av kärlek

Klas och jag I TVs Gomor­ron pro­gram tar pro­fes­sor Ulf Eller­vik plats i sof­fan och berät­tar om sin senaste bok. Vad hand­lar den om? Jo, njut­ning och kär­le­kens kemi. Den stora för­äls­kel­sen varar i 18 måna­der, berät­tar pro­fes­sorn. Sen tar andra kraf­ter över i våra krop­par – det är helt enkelt en kemisk histo­ria där dof­ter spe­lar en stor roll.
Själv är jag myc­ket käns­lig för lukt. Med hjälp av mitt dofts­inne kan jag känna när brö­det i ugnen är fär­diggräd­dat eller när blom­kå­len är per­fekt lagom kokt.
För myc­ket doft kan irri­tera mig som när min polske inne­bo­ende tar till starka dof­ter från ”vad­det­nuär­för­någon­ting” som ska göra honom attrak­tiv på arbets­mark­na­den. Han vill också väl­digt gärna ha extra dof­ter inplas­tade i lus­tiga för­pack­ningar som han stäl­ler i hör­nen i rum­met och på toan.
Jag ber honom – snälla, dämpa dof­terna.
Jag kom­mer också ihåg min mamma Tyras doft­glädje som var Cha­nell nr:5.
Ibland tog hon lite väl myc­ket av den dyr­bara par­fy­men bakom örat och jag var tvungen att tala om för henne att hon måste dämpa dof­ten, då många i omgiv­ningen fak­tiskt kunde få huvud­värk.
Nyli­gen var jag i Umeå och besökte min son, psy­ko­lo­gen Klas i hans trev­liga miljö, bland annat stu­gan en halv­tim­mes bil­färd norrut i Norr­mjöle.
Dagarna gick fort, på mån­da­gens mor­gon var det dags att sätta på sig resklä­derna. I det här fal­let en enkel men skön klän­ning som jag också hade burit på mitt barn­barn Gor­dons bröl­lop nyli­gen. Till klän­ningen hör ett hals­band med stora kulor – ja, det ser inte så illa ut…
Jag ger min käre son en stor avskedskram. Han tar mig på arm­längds avstånd och tit­tar mig in i ögo­nen.
– Ja mamma, jag hade tänkt säga det när du kom, men nu måste jag tala om för dig att du luk­tar gam­malt damm. Nej, du luk­tar inte gott – kan det vara din klän­ning?
För­står ni hur djupt den repli­ken tog?
Jag und­rar nu – hur luk­tar jag i dag. Jag har tvät­tat klän­ningen och hängt in den i gar­de­ro­ben men kanske det inte hjäl­per. Hur luk­tar jag?
Kanske har min sons första mam­ma­för­äls­kelse för­svun­nit (vil­ket är helt natur­ligt) och ersatts med andra käns­lor som är mer verk­lig­hets­förank­rade. Kanske han äls­kade min doft som baby?
Ja, vad vet jag, bara att mitt själv­för­tro­ende har fått sig en rejäl smäll.
Jag måste nog gå och inhandla en flaska Cha­nell nr:5 där­till boken om njut­ning och kär­le­kens kemi.
Nu dyker också en av min kära mam­mas skämt upp i huvu­det. När man blir gam­mal ser man illa, hör man illa, och luk­tar illa”.
Kanske var det där­för hon all­tid luk­tade gott – av Cha­nell nr:5.

Lidingö den 29 augusti 2013.

Leave a Response