Mammas Matstudio

Inger Grimlund kåserar

Skål Sven Neander – Nito Kallad

SKÅL SVEN NEANDERNITO KALLAD
Varje mor­gon ska­kar jag fram DN:s många olika delar – från Sport till Kul­tur. Jag har lärt mig grep­pet i vänstra hör­net och ibland fal­ler det ur fem olika tid­ningar. En som jag inte kan vara utan har titeln DN.Kultur. Här finns famil­jean­non­ser som hand­lar om barn som kom­mit till värl­den, bröl­lop och död, allt i god sämja. Varje ny dag är det lika spän­nande att se om någon god vän eller kän­dis finns med. I min ålder är intres­set foku­se­rat på döds­an­non­serna, på raden av pryd­ligt inra­made döds­ru­nor som ofta deko­re­ras med sym­bo­ler. Van­li­gast är natur­ligt­vis kor­set men det finns också blom­mor, hun­dar, fåg­lar, solar m.m.
Vän­tar man någons död går man efter nam­net i bok­stavs­ord­ning. De allra flesta dagarna blir man besvi­ken – ingen jag kän­ner i dag hel­ler!
Låter tokigt? Ja, visst men män­ni­skans behov av sen­sa­tion och dra­ma­tik är för­un­der­lig.
Den här dagen, den 9 mars stan­nade mina blic­kar på ett namn, längst ner på sidan, spalt två.
Nito – Sven Nean­der! Mitt hjärta dun­kade till. Kunde det vara sant?
”Vår käre”, stod det överst. Min käre skulle jag vilja tillägga. För så var det, och så är det än i dag.
Nito –Född 31 decem­ber 1939 död 29 feb­ru­ari 2012.
Fyra dagar senare kom vän­ner­nas nek­ro­log led­sa­gat av ett por­trätt med bild­tex­ten” Nito levde livet, ibland hårt med ofta lust­fyllt”. Arti­keln var under­teck­nad av Ken Olofs­son och Pierre Mens – två vän­ner som vet vad de talar om.
I själva arti­keln redo­vi­sas jour­na­lis­ten Sven Nean­ders unika intåg i olika tid­ningar från FIB-Aktuellt och GT till Åhlén & Åkerlund vec­ko­tid­ningar och Saxon & Lind­ströms För­lag.
”Nitos talang som tid­ningsma­kare slog ut i full blom. Han var med sin energi och yrkes­mäs­siga begåv­ning alla tid­nings­ä­ga­res dröm.”
”Sär­skilt stor glädje kände Nito när han fick starta mat­tid­ningen Gour­met 1979. God mat och goda dryc­ker var hans plan­halva. Han var ald­rig så glad och upp­rymd som under mat­re­sorna i Europa”, inty­gar de båda vän­nerna.
Det gör också Christine Samu­el­son och jag, Inger Grim­lund.
Nito var en gam­b­ler – varje fre­dag sam­la­des hans trav­kom­pi­sar på redak­tio­nen bakom stängd dörr. Vad som för­sig­gick vet jag inte men kul hade dom där­inne. Det hände då och då att vins­ten blev rätt stor, då var det dags för kro­gen att få tömma sitt för­råd på ädla viner.
Jag minns en gång på Met­ro­pol då vi skulle fira det nya num­ret av Gour­met med en god mål­tid och ett i tid­ningen omskri­vet vin. Tyvärr hade kro­gen inte just det vinet hemma varpå Nito med bestämda steg gick till när­maste system­bo­lag och inhand­lade vinet – kanske var det
Mor­gon från Geor­ges Dubo­euf som hade fått 17 poäng av Joseph Berk­man i Gour­met nr 4, 1981. Annars var cham­pagne Nitos favo­ritvin. På väg till Frank­rike med vänin­nan Bibbi vid rat­ten blev suget efter en sval cham­pagne för stort. Christine fik ett nöd­rop per tele­fon från Nito som bad att få hjälp med att beställa cham­pagne från när­maste System­bo­lag – men var?
Christine tog karta och kom­pass till hjälp, ringde Ljung­bys System­bo­lag och bad dem att lägga cham­pagnen i kylen tills kun­den dök upp.
– Nito blev impo­ne­rad av att jag lyc­ka­des med upp­dra­get, berät­tar Christine som också erin­rade sig hur noga det var just med tem­pe­ra­tu­ren på cham­pagnen. Haqvin Gyl­lensköld var den tidens tem­pe­ra­tu­r­ex­pert både när det gällde ägg­kok­ning och vin­för­va­ring och natur­ligt­vis var Nito en av hans hän­givna ele­ver. Om kylen var full pas­sade det bra att ställa cham­pagnen på föns­ter­brä­dan i vind­dra­get, d v s om väd­ret och plat­sen var lämp­lig.
”Gåsle­ver och cham­pagne. Tack!” är rubri­ken på Sven Nean­ders inled­ning till jul­num­ret 1982. Där finns också att läsa om Carl Jan Granqvist på Gryt­hyt­tans Gäst­gi­veri. som rekom­men­de­rar en lök­tårta till cham­pagnen när kloc­kan slår 12.
SKÅL NITO! Tack för alla min­nesvärda även­tyr du bjöd på. Din ”kära” Inger

Här kom­mer ett mail från min kol­lega Christine med ett av de hund­ra­tals häf­tiga upp­le­vel­serna vi fick upp­leva på Gour­met, sig­ne­rade Nito – Sven Neander.

Hej!
Kom­mer du ihåg när Nito tjuv­fis­kade kräf­tor? Han sålde dom till Lal­ler­stedt och dom ham­nade på kung­ens bord. Men han blev fast och fick inställa sig i rät­ten.
Tack vare Leif Sil­ber­sky blev han frikänd. Skulle velat se minen på doma­ren när Sil­ber­sky kom in med sin kli­ent. En stjär­nad­vo­kat för en sån liten för­se­else. Ack ja, den gode Nito.
Christine

Leave a Response