Mammas Matstudio

Inger Grimlund kåserar

MÖTE, en gång till…

Melker

Jag kunde inte sova nat­ten före mitt möte med Mel­ker. När jag väl slum­rade in drömde jag att jag glömde böc­kerna hemma. Nu var det min chans att få över­lämna böc­kerna NU& till Mel­ker Anders­son, en av mina kock-favoriter.

Jag gjorde ju ett tidi­gare för­sök att över­räcka böc­kerna men den dagen var ingen bra dag – restau­rang Kungs­hol­men hade just eld­här­jats och Mel­ker hade annat att göra än att sam­tala med en ärrad mat­jour­na­list som under­teck­nad. Men nu kom chan­sen! Det pir­rade i mig av för­vän­tan. Jag låg och fun­de­rade på hur jag skulle ta mig till F12 på bästa sätt. Ja, ni vet, det är halt ute och benen bär mig inte hur långt som helst under nuva­rande väderom­stän­dig­he­ter.
Alter­na­tiv 1. Ställa bilen vid Ropsten – om där fanns någon ledig par­ke­rings­plats, vil­ket inte är helt säkert. Där­ef­ter ta T-banan till Cen­tra­len var­i­från det inte är så långt att gå till F12.
Alter­na­tiv 2. Ta bilen till Cen­tra­len och hop­pas på en lucka vid infar­ten där. Hård chans­ning!
Alter­na­tiv 3. Ta bilen till Aga-stationen, par­kera där och sedan tåg till Ropsten med byte till T-bana till Cen­tra­len. Lite obe­kvämt men – OK!

Sålunda utrus­tad med gåstav, böc­ker till Mel­ker och varm kläd­sel tog jag första kli­vet in i min bil, körde mot Ropsten och fann en lucka i raden av bilar efter en Volvo som just läm­nade par­ke­ringen. Så långt alltså TUR. Löser par­ke­rings­bil­jett 30 kr, sli­rar in i bil­jett­hal­len vid Ropsten och köper en åkremsa. När jag läm­nar fram den i spär­ren berät­tar tjäns­te­kvin­nan i luc­kan att det är stopp på T-banan.
Något har gått fel, rök­ut­veck­ling och ersätt­ning med buss från Gär­det.
Detta blev alter­na­tiv 4 – kan kal­las siren­di­pi­tet, en ovän­tat upp­le­velse som visst kan leda till något spän­nande och kul.
Men – hur kul är det att slira runt i issör­jan med käpp?
Då trös­tar tjäns­te­kvin­nan mig med en bro­schyr att fylla i – har man tur kan man få ersätt­ning för för­lo­rad tid. Jag lyc­ka­des få tag i en taxi utan­för sta­tio­nen. Tax­i­kil­len knap­par in adres­sen på sin karta och vi far i väg på isgup­piga gator. Det tog tid – lång tid att komma fram till F12. Jag fick hjälp att ta av den tjocka jac­kan, hov­mäs­ta­ren tog hand om käp­pen och jag hän­vi­sa­des till ett litet hörn­bord för två.
Hov­mäs­ta­ren för­kla­rar, att Mel­ker gärna vill sitta lite dis­kret, med ryg­gen åt loka­len för att på så vis få lite lugn och ro under mål­ti­den.
Änt­li­gen! Änt­li­gen får jag chan­sen att över­räcka mina böc­ker och inte bara det. Jag får en tim­mes sam­tal med min idol. Kan ni för­stå! Vi talar om tid, om kär­lek, om barn och jag om barn­barn. Ja, vi talar om näs­tan allt som är värt att filo­so­fera runt. Den här gången är maten sekun­där. Sam­va­ron vid det lilla bor­det är vik­ti­gast – var får man bättre kon­takt än vid mat­bor­det? Svårt att hitta ett bättre ställe än F12:s minsta lilla hörn­bord.
Jag lovar!
Som avskeds­gåva får jag Mel­kers nya kok­bok ”Hemma hos Mel­ker” Den väger tungt och dedi­ka­tio­nen gör mig stolt. ”Till koc­kar­nas Mat­mamma, tack för alla trev­liga möten!” Hur jag kom hem? Jo, tun­nel­ba­nan var lagad, allt gick som på räls och nu har jag ännu en kok­bok att glädja mig åt. Tack snälla Mel­ker – hop­pas du får tid att läsa mina böc­ker. Se bara på per­son­re­gist­ret längst bak i ”På G med Inger”. Där kan du se att Anders­son Mel­ker före­kom­mer på elva stäl­len i boken! Bravo!

Leave a Response