Mammas Matstudio

Inger Grimlund kåserar

Gourmet – nummer 1

Gour­met Num­mer 1, 17 mars – 27 april 1980. Får jag pre­sen­tera tid­ning­ens pre­miär­num­mer för er och berätta lite om det som hände, när det ände! D v s år 1980. I num­ret står att läsa en lång ledare, skri­ven av dåva­rande chefre­dak­tö­ren Sven Nean­der som kom från tid­ningen Lek­tyr och äls­kade att spela på häs­tar. Vid hans sida stod Christine Samu­el­son och under­teck­nad fär­diga till att ta språnget från Svensk Dam­tid­ning pålit­liga redak­tion till denna pro­dukt av vild­sint mat­glädje och fram­tids­vi­sio­ner som ingen redak­tion ännu vågat fram­föra i text och bild tidi­gare. Vi tre såg genast hela värl­den som vårt arbets­fält och högg för oss var sin del av kakan. Christine tog tag i den franska biten med 14 rät­ter till lunch hos Gérard Vié på restau­rang Trois Mar­ches i Ver­sa­il­les för att dagen därpå äta en lunch hos Tour d´Argent. Var kväl­lens mid­dag intogs för­mä­ler inte histo­rien men vi kan läsa oss till att chefre­dak­tö­ren själv, Sven Nean­der, nosade upp restau­rang Tail­le­vent som 1973 fick sin tredje stjärna i Guide Miche­lin. Kanske mötte han då Sal­va­dor Dali, en av värl­dens läc­ker­gom­mar vars favo­ri­trätt var Canette de Bar­ba­rie au Cas­sis, d v s ung­anka med svartvin­bärs­sås. I varje num­mer skulle vi ha några fasta rubri­ker som skulle ge läsarna hem­känsla med åren. En av de åter­kom­mande rubri­kerna skulle vara ”Resa med mat i tan­karna”. Jag fick åka till Rom – en här­lig stor­stad så här om våren. Foto­graf Kurt Pet­ter­son höll i sin gigan­tiska kame­ra­ut­rust­ning och med hjälp av turist­by­rån, beresta vän­ners rekom­men­da­tio­ner och den ita­li­enska gui­den Bolaffi´s goda råd blev resans första upp­le­velse en lunch på ¨El Toula” på via Della Lupa, mitt i cen­trala Rom. Här upp­levde jag min första vita tryf­fel ”Tag­li­o­lini bian­chi crema e tar­tufo”. I posi­tion kom tre ser­vi­tö­rer in till bor­det. En bar rykande pasta som lyf­tes från ser­ve­rings­fa­tet till den varma tall­ri­ken av vana hän­der. Den tredje ser­vi­tö­ren bar ett fat med hel, vit tryf­fel. Sce­ne­riet hade något av ”De tre mus­ke­tö­rerna” över sig.Tryffeln hyv­la­des över pas­tan– rik­ligt. Första tug­gan kanske inte var så sen­sa­tio­nell, men när de löv­tunna ski­vorna tryf­fel bli­vit varma av ångan från pas­tan då blom­made tryf­fel­doft och smak än mer.

En oför­glöm­lig upp­le­velse! Som sagt, repor­ta­get var väl för­be­rett och nära nog lay­ou­tat av vår AD Göran Ros­san­der. Inled­nings­bil­den skulle vara något rik­tigt romerskt som alla kände igen. Kolos­seum! Naturligtvis.

– Vi kör en pick-nick i Kolos­seum. Vi tit­tade på sol­stånd och väder­streck för att lura ut det per­fekts lju­set för vår bild. Ett upp­slag skulle det bli. Med pizza, dru­vor, vin och ost. Vi hit­tade en piz­ze­ria som bakade meter­långa piz­zor. Vin­flas­korna skram­lade i sina påsar. Vi par­ke­rade bilen en bit bort och kån­kade in i Kolos­seum med foto­ut­rust­ning och pick-nickkorgar. Det visade sig att halva Kolos­seum var inra­mat av bygg­nads­ställ­ningar – det hade ingen berät­tat för oss! Nåja, det fanns inte myc­ket att göra åt den saken. Det gällde nu at göra det bästa av saken.

Bör­jade sätta upp sta­tiv och arran­gera motiv. Vad hän­der då?

– Nej, det var inte vak­ter som störde oss. Det var alla Roms kat­ter som tog chan­sen att vara med på bil­den och natur­ligt­vis smaka på den nygräd­dade piz­zan. Hur vi lyc­ka­des med vår upp­gift är ett mira­kel i vil­ket Kolos­seums vak­ter av olika slag, del­tog med stort enga­ge­mang. På sidorna 50 och 51 kan ni se resul­ta­tet som blev näs­tan pre­cis som den hem­ma­va­rande Gour­metre­dak­tio­nen hade vän­tat sig.

Leave a Response